Det är mycket jag inte tror på har jag upptäckt. Leksand till exempel, tror jag inte på längre. Men nästa år kommer jag sitta där och tro igen (däremot hoppas jag att jag har fel nu, men det är skillnad på att tro och att hoppas). Jag tror inte heller på global fred så länge det finns mer än en religion här i världen. Jag tror inte heller på att rädda miljön, det är nämligen redan för sent, men jag slipper uppleva det värsta.

Vad jag däremot tror är att den makt, vilken det nu än månde vara, som styr över vädret, är kvinnlig. Det är nämligen bara kvinnor som kan ha en sådan abnorm beslutsångest och ändra sig så många gånger på så kort tid.

Idag trodde jag på lasagne också. Det gick väl så där kan man säga, jag gick efter ett lite annorlunda recept men nästa gång får det nog bli den klassiska ostsåsen istället, det blir betydligt enklare. Skulle nog ha inhandlat en ny form också nu när det mesta finns i teflon. Får göra en vända på Dollar i morrn. Dom jag har, har väl mer formen (häpp!) av långpannor fast i mindre form-at (höhö). Kanterna är lite för låga, fast inte lika låga som Gloc....ja, ni märker ju att det har spårat ur igen...

Visst ja, jag skulle ju kika efter en ny micro! Visste väl att det var nåt jag skulle göra.

Då får det räcka så här.

AnS/Buksvågern - En får tacke. 

För övrigt anser jag att Bob Marleys "Legend" är den bästa samlingsplattan någonsin.

Easy skankin', skankin' is easy!

//gaspode

Så där ja. Då var man tillbaka på banan igen. Jag tänker inte gå in närmare på vad frånvaron orsakades av, vi låter det stanna vid att det gick bra till slut.

Nog om det.

Utan internetanslutning är jag också, förhoppningsvis inte lika länge den här gången. Inlägget ni nu läser är skrivet onsdagen den 25 mars runt niosnåret på kvällen. I Word. Blogga utan internet? Tja, vad gör man inte? Jag har ju skaffat IP-telefoni också och tänkte när jag upptäckte att nätet inte funkade att jag slår väl en pling till grannen och hör om vi är fler som är drabbade. Lyfte på luren och det bara väste. Visst ja. Men så var det. Fick SMS från Bahnhof idag där tekniker ”jobbade på att lösa problemet under dagen”. Gick tydligen inte så bra.

Kvällarna har därför spenderats med James Herriots samlade verk under näsan. Har ni inte läst dem så gör det. Man skrattar kanske inte högt, man håller inte andan av spänning, men man blir på bra humör och man kan nästan känna värmen han skriver med. Eller skrev med, rättare sagt. Han är ju borta sedan länge.

Jag såg en tv-reklamsnutt om Hemmabutikerna nyss där man berättar att annonsbladet snart dimper ner i brevlådan. Dom gör alltså reklam för sin egen reklam, det tycker jag är ganska fascinerande. Lite som att lägga ett vykort i ett kuvert kan man tycka. Fast dom kanske inte har märkt av någon finanskris, vad vet jag?

Idag löste jag ut snus för 2729 svenska riksdaler. Det gör man inte varje dag, men om man kan betala 22,90/dosan istället för 47 så kan det ju förklara saken för er som drog efter andan och famlade efter luktsaltet. Nu var ju inte allt snus mitt heller men ändå. Luktsalt förresten? Är det någon som använt det de senaste hundra åren? Vad använder man idag? Det där som sekonderna stoppar under snoken på boxarna mellan högerkrokarna för att dom ska förstå vilken kommun dom är i kanske är nån modern variant. Jag misstänker att ammoniak är inblandat.

Dagens rader hämtar vi från en Sabina-låt av Herr Sundström:

Jag är inte den som tror på ringar av guld

monument eller löften från din mun

När jag vet att det kommer att göra så ont

det slår mig just i salighetens stund

Fridens liljor, medborgare

//gaspode

 ...vet dock inte när... 

 Ad utrumque paratus

//gaspode